Om den här kvinnan var hjälten i romanen, kunde hans författare hämtas i för stormig fantasi. Hon skrev att röra dikter om vita äppelträd och änglar - och dansade i nattklubbar; kraschade av manliga hjärtan - och i många år var ensam; Född i fredlig 1911, långt före krig och revolutioner - och dött, ser det första decenniet av XXI-talet.
Vitablock
När i familjen Officer Nikolai Andersen, en efterkommande av invandrare från Danmark, föddes en dotter, namngiven av det vackra namnet Larissa, knappast någon kunde komma ihåg att tjejen väntade på en lång resa genom länder och kontinenter. Men flera år har gått, och Andersen-familjen simmade civila virvlar. I dikten "den personen" Larissa återkallade sig om en av de dramatiska episoderna: hon slog bakom tåget, men hon sparades av en okänd soldat som gått upp med det berörda tåget och gav barnet genom fönstret i moderns händer. År 1922 lämnar familjen Ryssland för alltid, går till Harbin.
Enligt minnena av samtidiga, som ligger i norra Kina, såg Harbin i 1920-30-talet ut som en typisk rysk provinsiell stad. Omkring 200 tusen Beloemigrants bodde i detta "fragment av imperiet, bara ryskt tal lät på gatorna. Centrum av det litterära livet var "Churaevka" - en poet av Poeta Aachair, föreningen av poeter och konstnärer.
När den 15-årige Larissa kom till mötet "Churaevki", var deltagarna i den litterära studion förvånad över djupet av hennes dikter, men ännu mer - flickans skönhet. Mycket Rapid Larissa blev en äkta poetisk "stjärna". Nästan alla "churaevtsy" var kär i den unga poetessen: Hon dyrkade henne, kallade sitt vita äppelträd och bergsängeln, var ägnad åt dikter. Men Larissa är inte nöjd med Larissa, hon tycktes preftge den framtida tragedin.
Så jag står vid tröskeln, den här gången löper ut mig, jag hoppas att hitta vägen till spänningen i dina vägar, så att jag kunde komma till den enkla, disembodied skuggan. Be om förlåtelse: Jag misslyckades med att spara från det onda.
År 1934 blev Harbin chockad av dubbelmord av medlemmarna i Churaevki, de unga poeterna i staden Granina och S. Servint. Rykten anklagade för att hända Larissa, som hade flyttat till Shanghai vid den tiden i Shanghai vid den tiden. Samma poetessversion av självmord på jorden av olycklig kärlek har alltid nekat, försäkrar att hon var förgrenad, och Sergina var hon inget annat än en vän.
Drottning av Shanghai Cabaret
Från barnsåren var Larissa förtjust i dans, inte förutsatt att över tiden skulle de bli den viktigaste inkomstkällan. Men även om den poetiska talangen av Larissa i Shanghai avslöjade med en extraordinär fullhet - de firade alla kritiker efter frisläppandet av sin första samling "på jordiska ängar", det var omöjligt att leva på avgifterna. Och Larissa blev en dansare, talar i många Shanghai-klubbar och cabaret.
Bullriga, rika, multinationella Shanghai tyckte inte om den lugna, lite provinsiella Harbin, där den huvudsakliga underhållningen av ungdomar gick med en universell churinbutik. Nattklubbar överväldigade de nagged utlänningar - franska, britterna och amerikanerna, och bland musiker, sångare och dansare, underhållande allmänheten, var Alexander Vertinsky. Den berömda sångaren blev kär i Larissa vid första anblicken, men de mötte inte bakom kulisserna, och i poetiska kvällen i renässanskaféet.
De hade så mycket gemensamt: skönhet och talang, subtilitet av känslor och törst efter kärlek, som tycktes vara en roman. Men Larissa Andersen var den enda kvinnan som lyckades motstå charmen i Vertinsky. Hon kunde inte krossa eller förändra sig, och det fanns alla linjer tillägnad sin Alexander Nikolayevich. Med svårighet att ha återhämtat sig från bitter passion, giftes Vertinsky 1942 L. Tirgawa, och om ett år återvände han till Sovjetunionen.
Vinden av våren sjunger på stora och övergivna vägar ... solen som kastade isen är så mycket så mycket! Hur ska jag säga om det? Hur skulle det komma om det här? Det är nödvändigt att ögonen blir stänk av starkt ljus. Verkade folk så? Vit klänning att bära? Investera ett nytt namn? Och skrika, täppa till vinden, väg och fält ... Människans ord har inte denna förmögenhet och smärta!
För Andersen fortsatte emigration: hon dansade fortfarande och skrev dikter. Hon lyckades bli en av de högsta betalda dansarna, men hade inte tid att bli van vid relativ villig, eftersom den politiska situationen förändras dramatiskt: kommunister kommer till makten i Kina.
Doft i livet
En efter en gång lämnade Shanghai Friends of Larissa: inte och flera år, eftersom några av de vita emigranterna i staden var några enheter. Bland dem var Larissa: De kinesiska myndigheterna gav inte henne ett visumvisum. Även ett fiktivt äktenskap hjälpte inte. Efter Larisse lyckades Larissa att få visum till Brasilien - men bokstavligen på tröskeln till avgång, föll det med höga temperaturer. Diagnosen var skrämmande: tuberkulos.
Tack vare antibiotika med sjukdomen lyckades man hantera i början, men, medan Larissa behandlades, var den brasilianska visumets löptid över. Och sedan Andersen, på egen hand, viftade sin hand: Var vad händer! Glömmer om dina problem, det sparar från en allvarlig sjukdom av en liten sirot av Kolya. Och som om som en belöning skickar ödet det till henne att hon väntade på så lång - äkta kärlek och familj.
I det här gamla huset knyter golven så mycket ... i det här gamla huset, så mörka hörn ... så rusla och viskar tystnad på natten ... i det här gamla huset bor jag ensam.
1956 gifter sig Larissa fransmannen M. Sheza och lämnar slutligen Kina. Den mysiga som serveras i sjöfarten, och det fanns före de långa vandringerna på sitt arbete från Indien till Tahiti. Endast 1971 var familjen röv i Frankrike. Där, i en liten stad Ossenzho, levde Larissa fram till sin död under 2012, med tid att få en annan efterlängtad gåva från Destiny: Edition i Ryssland av hennes böcker "en på bron."